Hej stormiga torsdag!Eller jag väntar fortfarande, det blåser inte nämnvärt ännu. Har spenderat hela förmiddagen ute i duggregn. Milt och faktiskt väldigt härligt på sitt sätt.Lite stormsäkring av lösa saker och så fick jag ner många narcisslökar. Tur det för snart anländer en stor leverans med nya. Lördagen ska bjuda på milt väder och sol så planen är att spendera den ute och försöka få lite mer ordning ute inför vintern. Pelargonerna står ute fortfarande och jag har ett gäng lavendelsticklingar som vill ner i jorden. samtliga utemöbler står ute och lär göra så till våren. Prioriteringar ni vet.Idag tänkte jag berätta lite om min kreativitet som alltid finns inom mig men som just nu i det närmaste brinner inom mig. Det är likadant vid varje årstidsskiftning.Mina listor på olika slags kreativa skapande projekt är långa. Högt upp står bland annat att tillverka en frölåda ( tillverkningen slapp jag då jag fann en riktigt lämplig låda häromdagen ) och en fotpall till matsalen. Det finns många fina fotpallar men just nu bortom min budget. Och jag hittar inget andrahand. En ny är uteslutet för jag vill så gärna ha en pall av bra kvalitet och inget slit och släng ni vet. Så inatt googlade jag mig fram hur jag ska snickra en pall. Ska bara stuva om bland alla dessa prioriteringar och måsten så att jag kan leka snickare en dag eller två. Kan bli en flipp elller flopp vem vet...Oftast så drar jag igång projekt antingen i tanken eller på riktigt och entusiasmen är oändlig. Avslutar aldrig.Typiskt exempel ser man i vår hall. Jag målade den lilla dörren i en ljusbeige färg. Givetvos bara ena sidan. Och började ett riktigt tidskrävande måleri av mönster. Som inte heler det avslutades. Men jag har vid 43 års ålder lärt mig att acceptera det. Tidigare har jag alltid kämpat emot för att det inte känns normalt att påbörja 12 olika projekt samtidigt och inte avsluta. Jag har känt skam för min egen oförmåga och brist på energi till avslut.Men nu lever jag ut ALLA mina projekt för vem är jag att kväva min egen lycka, lust och sprudlande energi när den kommer till mig? Det är rakt av destruktivt. Vem bryr sig om en dörr som inte målades färdigt eller de två stora kassarna med tyger till diverse projekt som inte ens påbörjades. Harmlöst. Glädje är liksom aldrig något man kan ångra i efterhand?Jag har alltid beundrat människor som planerar, påbörjar, genomför och avslutar. Jag är inte den personen. Men jag är personen som får vara entusiastisk och lycklig genom att drömma och påbörja skapandeprocesser varje dag. Inget är bättre eller sämre än det andra.Nu ska jag planera för en fotografering till helgen som går i julens tecken och det ser jag inte ett dugg fram emot. Jag är inte där mentalt alls. så ni lär få vänta på julig inspiration här hos mig. Just nu är känslan att vi hoppar den helt men kanske är känslan annorlunda när november börjar närma sig...KramJulia